HIGEKITEKI

Nu har ju snart hela september sprungit utan ett enda inlägg igen, och jag har inte ens gjort något alls dom två första veckorna känns det som. Jag har inte jobbat så mycket alls, och fått mycket "borde-göra" gjort. I onsdags vaknade jag upp utan röst, den var helt kaputt. Hur vet jag inte, men jag kunde knappt prata. Väldigt passande med tanke på att jag då skulle till Stockholm och möta upp Shiva som skulle komma hit och hälsa på. Kände mig dock inte sjuk i övrigt då så jag åkte iväg och väntade 30min i Stockholm innan han kom dit. Det första som hände när vi satt i centralstation var att jag nästan slarvade bort den stackars belgaren på en gång.. Han frågar mig om jag vet var toaletterna finns, jag pekar snett bakom mig och säger nerför trappen. Shiva går iväg, jag väntar.. Jag väntar lite till men ingen kommer tillbaka. 10-15minuter senare kommer han från andra hållet och säger att toaleterna visst var på samma våning.. Jag tittar upp och ser en stor klar skylt 25m från mig. Stackarn hade sprungit runt hela stationen medan han kunde gått 25meter. Fint välkomnande!

I tåget på väg hem från Stockholm ringer en kvinna från Högskolan i Gävle och pratar med mig angående min ansökan. Jag ansöke till socionomprogrammet på distans där men kom inte in, och hon sa att dom ju inte kunde erbjuda mig en plats där.. MEN det fanns platser på den internationella socionomlinjen så hon frågade om jag var intresserad och såklart var jag det. Så från och med imorgon är jag student och går på Study Programme in Social Work specialization International Social Work at University of Gävle! Hur fancy låter inte det liksom?! :D Sjukt nervöst just nu men spännande. :) Har inte riktigt smällt än.. Skola 2-3 dagar i veckan dock, istället för distans men jag tror jag tjänar på det i längden och får ut mycket mer av den här utbildningen så det är nog värt besväret! :D Hoppas jag!

Men vi båda överlevde hur som helst, mötte Ludde innan vi åkte vidare hem till mig där vi parkerade oss vid datorn en sväng. Sedan upptäckte jag min stora förkärlek till Grand Theft Auto 4. Bisarrt spel, men så jävla roligt. Så mycket mer än så gjorde vi inte när han var här, Caspian uppskattade besöket väldigt mycket och låg självklart lite sådär onödigt nära som Caspian alltid gör med folk. Imorse klev vi upp 02.45 för att åka till Skavsta där hans flyg gick från och mina föräldrar skjutsade så det var rätt bekvämt. Stötte på ett och annat djur, och Shiva fick se ett rådjur på riktigt och det händer enbart på zoo i Belgien sa han så lite Sverige fick han se till slut! :D

Och just det, grattis till min syster och Jerry som fick en dotter idag. Dom åkte tydligen in i princip samtidigt som vi åkte iväg, och innan vi var i Skavsta var Inga-Lisa ute. :)

Känns lite skumt att man träffar människor i en spelvärld som man sedan möter på riktigt. Inte på ett negativt vis dock, jag räknar Shiva (och så många fler från Omega) som mina närmaste vänner.

Oj det var länge sedan. Danmarks-resan slog ut mig totalt, vilka omgångar vi alla fick. Men välbehövligt kan man ju lugnt säga att det var. Skönt var det efteråt. Och på vägen hem hälsade vi på Nina med alla hundarna och blev bjudna på väldigt goda pajer! :D Jorunn var också där med sitt vilddjur, halvsyskon till Caspian som är helt annorlunda. Lång och smal, medan Caspian är liten och biffig. Galet gosiga och pussglada hundar var dom allihopa i alla fall. :) Fredagen spenderades med att vara död i kroppen och i helgen var jag hos bror med Samuel och kommer inte alls ihåg vad jag gjorde mer.

Spelade väl antagligen mest, och faktiskt till och med med svenska spelare! :D Dom jag körde med innan jag gick över till Omega, var med i en svensk "legion" innan jag blev övertygad av Shiva att byta. All kärlek dom förtjänar dessa norrlänningar m.m men jag stannar i Omega tills jag dör. ;D Dom har påpekat länge att dom ska lura över mig till Nordic Division men även om jag ser dom som vänner så är det i Omega jag hör hemma. No offense. :D Jag kan i alla fall våldgästa er med instanser osv.

Igår var jag och tog bort ett födelsemärke bak på skulderbladet och blä vad vidrigt det var! Läkarn och sjuksköterskan var dock bra, och bedövningen tog bort allt. Men bedövningen gjorde givetvis ont, och var obehaglig och jag kände när dom sydde igen vilket var äckligt. Men jag överlevde! En fläck fattigare och snart ett ärr rikare. Nu gör det lite ont och det är obehagligt att röra vänster arm för mycket då jag tycker mig känna av stygnen då, och jag fasar för nästa fredag då dom ska tas bort. Risken finns att jag delvis dör litegrann.

Nu jobbar jag i slutet av veckan och avgudar Svenska Hollywoodfruar, enbart på grund av Maria Montazami. Hon är en klass för sig och jag älskar allt hon gör! Och hur hon gör det är alltid lika bra. Ving-reklamen. <3 På lunchen gick jag och köpte godis och cola. <3 Imorn är det fredag, wiie.

so take it easy on me im afraid you're never satisfied

Idag lär vi oss tydligen bokstaven P här på kontoret. P som i ponny, paket, present, panter, puma och så vidare. Annica har gjort ett fint P på våran whiteboard och ritat ett paket under. Undra vad det blir för bokstav imorn?

Jag måste visa en.. fin konversation jag hade på Facebook med en människa jag aldrig hört talas om. Jag trodde det var någon jag kände så för ovanlighetens skull svarade jag på Facebook-chatten (avskyr den annars men den fotrsätter att logga in mig på den fast jag trycker botr den..)



What the fjuck?! Kulturkrock eller bör jag säga kulturchock?! Förlåt. Inget ont om folk från Ghana eller något annat ställe..... Men gör folk sådär? Jag hoppas innerligt att han drev med mig! Saken är den att det inte är första gången det händer, och jag insåg ju när jag svarat att jag inte kände personen och visade klart och tydligt att vi inte var vänner! Han frågade om jag kände till Stockholm osv, och såklart jag gör det när jag bor i Sverige..? Han var ju aldrig otrevlig så jag var inte otrevligt mot han heller, men svarade väldigt fåordigt eftersom jag inte var ute efter någon konversation.. Jag har bättre saker för mig. Sedan frågar han om jag tror på långdistans-förhållanden varpå vi hamnar i slutskedet av konversationen här ovanför? Han sa även att han inte kunde åka utomlands för han fick inget visum, och bad mig om hjälp? Nej tack.. Som att köpa sig en fru, haha. Tack men nej tack!

Sen kommer vi ju till fråga nummer två.. Jag trodde det bara var dom på min vänlista som kunde skriva till mig så jag kollade om han och jag var vänner.. Jag hittar han inte där?! Och sen om jag nu är blind och jag är vän med han, hur fan hamnade han där? Jag brukar numera neka folk jag inte har en aning om vem det är, kan dom komma åt mig fast jag inte godkänner eftersom det bara står "pendlar". Jag vet att många hittar mig på Facebook från Youtube men jag orkar inte ha alla. :D Hur som helst ska jag ta och rensa ordentligt nu, jag har för många skumma namn där. :D

Sist kommer vi till frågan.. När skrev jag det här inlägget egentligen?
Tidsinställt. <3

För idag är att helger är för korta. Vad hände med söndagen? Igår gjorde jag i alla fall något.. Eller? Jag gick med hunden, om det nu räknas. Höll dock på att bli galen för det var minst 10 kryp som flög in i ögat på mig, och en jävel rakt på näsan. Hur händer det?! Äckligt var det i alla fall, ew. Men jag överlevde, och på kvällen åt jag kyckling, spelade AOC med Kami och såg på Bones. Ganska okej. Just ja, var ju och handlade också, yey. :P Vuxenpoäng? Kanske inte..

Skulle jag skriva vad jag drömde om förövrigt, freaky. Jag drömde att jag var på en parkering i närheten av en kyrka som finns i närheten av där jag bor, och det var ett lägenhetshus där nu och jag och en kompis skulle följa efter något par. Min kompis försvann och jag blev ensam, följde efter en kille in i det låsta trapphuset och frågade han om paret. Han visste inte vart dom bodde men jag läste på dörrarna och följde efter några trappor, och hamnade i den där killens lägenhet längst upp utan dörr. Jag satt på trappen och grubblade över varför jag inte hittade paret och insåg snart att det inte var så smart att sitta i en okänd killes lägenhet. Jag sa till honom att jag var tvungen att gå men han sa att det skulle jag inte alls göra. Turligt nog hade jag redan börjat röra på mig och hann precis undan hans armar som skulle ta fast mig, jag sprang ner för trappen och ut från huset för att springa hemåt över parkeringen. Jag hörde hur han ropade efter mig, att han visste hur jag såg ut och att jag nog skulle få det jag förtjänade när jag minst anade det. Superfega jag började såklart grina och fick beslutsångest vilken väg jag skulle springa hem, haha. Galet. Jag brukar drömma sjuka drömmar, minst sagt.

Jag brukar drömma mycket om spel (spelar för mycket kanske..?) och sist var jag och Shiva i Left 4 dead miljön och blev jagade, sprang in i en lägenhetsbyggnad och såg hur zombisarna kom efter oss. En annan gång var det jag, Shiva, Kami och Syringe (som jag spelade spelet med) som sprang runt. Den sistnämnda var ingen mardröms-känsla utan bara spel-känsla, haha. Den första var dock läskig. :D Vi kom till en gränd och sprang in i en lägenhetsuppgång och en hund sprang efter oss (en snäll en) och ville vara med men vi knuffade ut den för den gnällde av rädsla så zombisarna skulle göra vart vi var. Förstå vad dåligt samvete man kan ha efter en dröm?! Sjukt! :D

NU är det nog för idag. (Anna-Marie stolt nu? :D)

Igårkväll när jag tog ut hunden fick jag såndär panikkänsla av att det inte alls var torsdag, och jag blev helt dagvild och kunde verkligen inte avgöra om det var onsdag eller torsdag. När jag kom in och tog på mig headsettet igen var jag tvungen att fråga dom, och Meaglor sa att det var torsdag. Dock är han inte alltid så pålitlig (men givetvis älskar vi han ändå) men Minik sa också att det var torsdag, och han litar man på (oftast)! Det var en galen lättnad, en till arbetsdag hade varit en för mycket på den här veckan. Jag har sovit för lite, så gissa vad jag och Caspian kommer göra imorn?!

Igår efter jobbet var jag ju såklart tvungen att informera världen om mitt fina inköp, och när Shiva hade ätit så provade vi på. Jag är komplett värdelös på att springa, i vilket spel som helst. Alla som har spelat något spel med mig vet att jag är expert på att fastna på ställen det är omöjligt att fastna på (som Kami säger, you even get stuck in air, Luna, how would anyone do that?!) och jag är sämst på att hoppa (Kami har även fina kommentarer på den punkten).. Hur som helst, medan jag försökte fokusera på att springa in i så lite väggar som möjligt fick Shiva skjuta zombies. Dom få gånger jag lyckades avfyra ett skott var oftast på Shivas karaktär istället, fint! Dock lyckades jag ibland, men det var nog ren tur, haha. Så i princip sprang jag efter honom medan han fick slå sönder dom stackars zombies som gick på mig och skjuta alla andra. Stackarn, spelar ett spel tillsammans med någon men får ändå göra jobbet solo. Dock så försatte han ju sig själv i sitsen när han tvingade mig köpa spelet. :D

När vi slutligen gav upp (kapitel tre kanske?) så spelade jag lite Age of Conan med Kami och Mucky, jag förstod inte alls vad jag gjorde men enligt Kami så var det tack vare mig vi vann vad vi nu gjorde? Haha. Sämst är mitt namn när det kommer till nya spel, men poletten kanske faller ner. Tydligen måste jag göra något rätt när dom fortfarande släpar med mig som dom gör! :D Och tur är väl det, vad hade jag gjort utan dom? Hängt på Facebook? Hahahahahahahahahaha.

Fatta att det är freeeeeedag. Idag önskar jag kyckling och pommes frites, och någon sås.. Fungerar bearnaise-sås till sånt? Jag vet inte, men jag är lite sugen på det. Blir så galet torrt annars. Visserligen ketchup till pommes friten.. Beslutsångest. Kanske ska ta och se någon film med? Men det tvivlar jag på, slutar troligen framför datorn utan att göra något som alltid medan Caspian däckar i sängen och snarkar från klockan nio. Imorgon (om det inte regnar) ska vi gå på promenad, den väg jag inte gått en enda gång den här sommaren men som jag avgudar. Hoppas jag tar tag i mig själv och genomför detta. :D Helgens mål!



Såhär ser Caspian ut när vi går upp klockan sex på morgonen. <3 Inte världens mest morgonpigga hund det här inte..

NU har jag dock skrivit för mycket blogg för att det ska vara normalt för mig så nu får det vara nog! :D

Jag blir i princip alltid irriterad när jag läser Aftonbladet, och det hör väl till. Och trots det måste den läsas dagligen av ren "bara för att". Dock så kan jag bli galet irriterad på alla människor som gnäller över SJ. Okej, tågen är sena alldeles för ofta och det finns en hel del regler dom har som jag ogillar (varför skulle inte jag få åka nattåg för? Töntar.) Men det här med den där 11åringen som fick kliva av tåget. Det suger, och kanske konduktören kunde tänkt till lite ja fast samtidigt.. Det kunde 11åringens syster också. Det kanske inte var vidare smart att gå på toaletten innan dom visat biljetterna och lämna sin lillasyster som tydligen knappt kan prata svenska. Man kanske kan vänta i 2-3minuter och visa biljetten, och SEN gå på toaletten.. För trots allt, utan bijlett får man inte åka. Men givetvis, allt är SJs fel och den här stackars konduktören kommer antagligen aldrig våga säga ett ljud i sitt jobb igen. Fast det här med att SJ dömt konduktören för tidigt? Va?! Stod det inte igår i Aftonbladet att SJ inte ville kommentera hur dom såg på konduktörens jobb förrän dom fått alla detaljer och gjort en utredning..? Hur kan dom då ha dömt henne? Jag förstår inte, och det gör mig sjukligt irriterad! Take a chillpill, people! And use tha mass inside your skull, its there to be used.

För övrigt måste jag sova på nätterna, jag kan pga höfter/knän inte sova alls länger villket gör mig i princip död på arbetstid. Ikke-praktiskt, men jag vaknar till liv framåt lunch åtminstone.. Men ändå. Gör det mindre ont för att jag är vaken på natten? Nä, precis. Så varför kan jag inte bara somna..

Nä, nu ska jag fortsätta göra absolut ingenting.